Niclas Abrahamsson
Niclas Abrahamsson
 

Projektnamn

Det explicita/deklarativa minnets kompensatoriska roll vid grammatisk processning: en kombinerad latens-, ERP- och tDCS-studie av inföddliknande andraspråksinlärning.

Projektdeltagare

 

Emanuel Bylund
Emanuel Bylund

Finansiär

Vetenskapsrådet

Projektperiod

2017–2019

Om projektet

Barn och vuxna skaffar sig språklig kompetens på olika sätt

De flesta har någon gång noterat att barn verkar ha lättare än vuxna för att lära sig ett nytt språk. Efter bara några år i en ny språkmiljö tenderar barnen att tala likadant som sina jämnåriga vänner som har det aktuella språket som modersmål, medan de flesta vuxna får kämpa hårt och länge med sin språkinlärning, för att i slutändan ändå tala andraspråket med en mer eller mindre tydlig brytning och en mängd efterhängsna grammatiska avvikelser. Inte sällan hör vi också populära förklaringar till denna skillnad som går ut på att barnets hjärna är mjuk och därför likt en svamp ”suger in” det nya språket, medan den vuxnes hjärna liksom ”stelnat” och därför inte längre är särskilt effektiv, åtminstone inte för språkinlärning.

Den vetenskapliga versionen av denna tolkning har varit att en biologiskt betingad ”kritisk period” tidigt i livet gör att barn via medfödda, språkspecifika inlärningsmekanismer (och enbart utifrån språklig exponering) automatiskt tillägnar sig en omedveten språklig kompetens, men att hjärnans successiva mognad gör att denna förmåga helt eller delvis försvinner med stigande ålder. Effekten blir att vuxnas språkinlärning måste ske via allmänkognitiva (och för språkinlärning mindre effektiva) inlärningsmekanismer som i första hand leder till mer medveten språkkunskap.

Ett antal studier rapporterar dock om vuxna individer som uppnått en behärskning i andraspråket som liknar modersmålstalares behärskning. Detta har ofta tagits som bevis för att språkinlärning inte begränsas av hjärnans mognadsprocess och att en kritisk period för språkinlärning därför inte existerar. Problemet med en sådan tolkning är att inlärares språkbehärskning alltsom oftast definierats utifrån hur ”bra” de presterar på olika typer av test på den grammatiska ”kunskapen”, dvs. de flesta studier har utgått ifrån ett korrekthetsperspektiv, och har därför inte på något otvetydigt sätt kunnat säga något om vilka de bakomliggande inlärningsmekanismerna är som orsakar testresultaten.

Inom projektet ska vi belysa de mentala mekanismer som styr språkinlärning

Syftet med föreliggande projekt är att gå bortom det korrekthetsperspektiv som hittills varit dominerande inom forskningen kring ålderseffekter, och att med mer direkta observationer av hur hjärnan processar grammatisk information belysa de mentala mekanismer som styr språkinlärning.

Projektet utgår ifrån antagandet att barns och vuxnas språkutveckling sker via olika neurokognitiva system, nämligen det procedurala minnet, som är specialicerat på automatiska, rutinbaserade och regelstyrda förmågor (t.ex. uttal och grammatisk processning), respektive det deklarativa minnet, som handhar den mer medvetna, konkreta och faktabaserade kunskapen (t.ex. ords form och betydelse).

Grundhypotesen är att det deklarativa minnet har en kompensatorisk roll hos vuxna, och att ett försämrat och mindre effektivt proceduralt minnessystem gör att de istället förlitar sig på det explicita, deklarativa systemet vid grammatisk inlärning och processning.

Fokus kommer att ligga på den grammatiska processningsförmågan hos en ovanlig inlärarpopulation, nämligen vuxna inlärare som trots en sen start behärskar andraspråket på en nivå som gör att de passerar som modersmålstalare i vardaglig kommunikation. Jämförelser görs med enspråkiga förstaspråkstalare, simultant tvåspråkiga, tidiga andraspråksinlärare samt mer typiska vuxna andraspråksinlärare.

De totalt 100 deltagarna kommer att genomföra ett test där ett stort antal meningar ska bedömas som grammatiskt eller på annat sätt avvikande. Korrekthet i bedömningen och reaktionstider registreras, samtidigt som den elektrofysiologiska aktiviteten i deltagarens hjärna mäts med elektroencefalografi (EEG). Detta sker under två betingelser: med respektive utan svagströmsstimulering (tDCS) av Brocas område – ett område i hjärnan som är starkt förknippat med det procedurala minnet. Stimuleringen åstadkommer en tillfällig (och helt ofarlig) nedsättning av språkförmågan, vilket gör att mycket specifika hypoteser kring de minnessystem som är inblandade vid grammatisk processning kan prövas.

Det faktum att projektet rör sig bortom korrekthetsperspektivet gör att det förväntas kunna ge betydande teoretiska och metodologiska bidrag till den traditionella andraspråksforskningen kring ålderseffekter. Projektets andraspråksteoretiska underbyggnad och de tillhörande principerna för deltagarselektion förväntas också få betydelse för den åldersinriktade neurokognitiva forskningen, vilken hittills varit endast löst förankrad i andraspråksteori.