Plenarfilm: Prof. Marianne Gullberg (youtube)

Är vuxna dåliga språkinlärare? Språkinlärning vid första kontakten med ett nytt språk

Prof. Marianne Gullberg

Lunds universitet

Marianne Gullberg
Marianne Gullberg
 

Andraspråksfältet tycks huvudsakligen ha accepterat parollen Äldre är snabbare, yngre är bättre vilket framgår i diskussioner av eventuella skillnader mellan äldre och yngre språkinlärares framgång. Många av de studier man förlitar sig på är dock studier av s.k. slutstadier, slutlig färdighet, eller åtminstone av utvecklingsskeden där inlärarna har stor erfarenhet av det nya språket. Men på senare tid har argument rests för behovet av att studera den andra änden av skalan – de första ögonblicken av språkförvärv – för att på så sätt öka vår förståelse för den vuxna språkinlärningsmekanismens kapacitet.

Jag presenterar en rad experimentella studier som undersöker hur europeiska vuxna inlärare och barn handskas med kinesiska efter bara några minuters exponering. Vi undersöker vad vuxna kan lära sig om ett okänt och orelaterat språk efter bara några minuters kontakt och utan hjälp; vi studerar hur snabbt hjärnor reagerar på ett nytt språk; och vi testar om förmågan till inlärning förändras genom livet.

Resultaten tyder på att vuxna har en anmärkningsvärd förmåga till implicit inlärning från komplext, kontinuerligt input. De tyder också på stor hjärnplasticitet. Jämförelser av deltagare från mellan 7 till 90 års ålder visar också att påståenden om hastighet och framgång måste omprövas. Sammantaget visar dessa studier på att den vuxna språkinlärningsmekanismen är mer kraftfull än vad som normalt antas i inledningsskedet. Detta i sin tur innebär att förklaringar till begränsad framgång i senare skeden av L2-inlärning måste sökas på annat håll.