Emanuel Bylund
Emanuel Bylund

Tänker talare av olika språk på olika sätt?

Tänker talare av olika språk på olika sätt? Denna fråga har dryftats sedan Antikens dagar, men det är först på senare tid som forskningen på allvar börjat undersöka denna möjlighet. Föreliggande projekt sluter sig till det växande forskningsfältet språklig relativism, som syftar till att klargöra huruvida de språkliga uttryck vi har till förfogande påverkar vårt sätt att kategorisera verkligheten.

Det specifika studieobjektet för projektet är rumslig rörelse. Rörelseskeenden utgör en grundläggande del av vår mänskliga tillvaro: vi går, cyklar, springer, åker bil etc., ofta på daglig basis och inte sällan för att ta oss från en punkt till en annan. Mänskligt språk avspeglar den centrala roll som rörelseskeenden har i vår vardag genom att erbjuda en uppsjö av medel för att uttrycka rörelse (främst genom verb).

Det förekommer dock en avsevärd variation i hur olika språk uttrycker rörelse, då att vissa språk ledigt uttrycker vissa rörelsekomponenter i sk partiklar (t.ex. gå IN) medan andra språk kan uttrycka samma komponenter i ett verb (t.ex. eng. ENTER eller fr.a. ENTRER). Innebär dessa skillnader att talare av olika språk inte bara pratar annorlunda om rörelse, utan också tänker annolunda om rörelse? Språkrelativistisk forskning har sedan tidigt 2000-tal undersökt denna fråga och genererat resultat som tycks visa att så inte är fallet. Det faktum att inga robusta skillnader mellan talare av olika språk har påträffats har därför lett till minskat intresse för rörelseskeenden inom detta forskningsfält.

 

Rörelseuttryck skiljer sig åt mellan språk

Det finns emellertid skäl att ifrågasätta den metodologi som legat till grund för dessa studier, eftersom den inte tagit full hänsyn till de sätt på vilket rörelseuttryck skiljer sig åt mellan språk, och därmed skapat experiment som byggt på förbestämda kategorier.

Syftet med föreliggande projekt är därför att genom en alternativ metod undersöka vilka komponenter av rörelse talare av svenska och spanska tycker är viktiga när de ställs inför uppgiften att bedöma likheter och skillnader mellan olika rörelseskeenden. Spanska och svenska skiljer sig åt i hur de uttrycker det som kallas rörelsesätt (dvs. sättet på vilken en rörelse utförs, t.ex. GÅ eller HALTA): för att beskriva en scen med en hund som springer in i ett hus säger svensktalande ofta ”hunden SPRANG in i huset”, och anger därmed information om rörelsesätt i huvudverbet. Spansktalande beskriver ofta samma scen med ”hunden kom in i huset”, men kan valfritt också säga ”hunden kom in i huset SPRINGANDE”.

Utifrån dessa språkliga skillnader kan man således ställa hypotesen att svensktalande och spansktalande fäster olika vikt vid rörelsesätt när de bedömer rörelseskeenden. Uppfattad likhet mäts i projektet genom en s.k. arrangemangsuppgift, i vilken rörelseskeenden ska placeras nära eller långt bort från varandra på en skärm, beroende på hur mycket de liknar varandra. Som ett viktigt led undersöker projektet huruvida de bedömningspreferenser som talare av dessa språk uppvisar är stabila eller om de kan förändras till följd av yttre omständigheter (dvs. genom att manipulera de förhållanden under vilka talarna utför sina bedömningar).

 

Bedöma likheter och skillnader mellan skeenden

Projektet undersöker också hur tvåspråkiga individer som behärskar både spanska och svenska bedömer likheter och skillnader mellan skeenden. Genom att undersöka hur tvåspråkiga talare beter sig på en sådan uppgift erhåller vi värdefull information om det mänskliga sinnets förmåga att hantera två språk och hur dessa språks olika begreppssystem flexibelt kan aktiveras och deaktiveras. Eftersom antalet tvåspråkiga individer i världen överstiger antalet enspråkiga, är studiet av tvåspråkighet och kognition inte bara motiverat ur teoretisk synvinkel, utan behövs också för att öka vår kunskap om det vanligaste typen av språkanvändare som finns på jorden.

 

Projektfakta

Beviljade medel: 3 600 000 kr

Projektperiod: 2016–2018

Finansiär: Vetenskapsrådet

Projektledare: Professor i tvåspråkighet Emanuel Bylund.

Projektdeltagare: Doktorand i tvåspråkighet Guillermo Montero-Melis.